Jan Persson är vd/förvaltare på Östgöta Häradsallmänningar.
Han och hans två skogvaktare förvaltar 24 000 hektar produktiv skogsmark och en skoglig tradition med rötter i medeltiden. En viktig fråga för Jan är rotrötan.

Östgöta Häradsallmänningar är en del av ett månghundraårigt förvaltningssystem för samägd mark. Häradsallmänningen är en av våra allra äldsta former för samägande. En allmänning ägs tillsammans av jordbrukare inom ett härad. Den ”egna” delen i allmänningen motsvaras av det antal skattemantal den egna fastigheten bär. För den som förvaltar en allmänning är det långsiktiga ansvaret för skogen en strategisk fråga. I detta långsiktiga perspektiv har behandling mot rotröta, såväl i gallring som i slutavverkning, blivit allt viktigare åtgärder.

– Vi bedriver ett modernt skogsbruk med stor hänsyn till miljö och historia, säger Jan Persson. Samtidigt som vi hela tiden måste tänka hundra år framåt i tiden, är vi beroende av moderna produktionskrav. Utan vinst, lär jag ju inte kunna fortsätta med långsiktighet. När vi funderar över en åtgärd, brukar vi fråga oss hur kommande generationer hade resonerat, om de hade fått vara med om besluten.

På Östgöta Häradsallmänning gallrar man skogen själv och mogen skog säljs oftast på rot. I gallringarna är behandling mot rotröta självskriven. Men hur gör man när en stor del av slutavverkningarna sköts av aktörer utifrån? I den förhandlingen har behandling blivit en stående punkt på dagordningen.

– Vi vill gärna vara ett föredöme för våra delägare. Då måste vi också våga fatta framsynta beslut, även om de ibland kräver lite extra av våra samarbetspartners. Idag är det ett mycket starkt önskemål från vår sida att man behandlar mot rotröta också i slutavverkningarna. Forskningen visar ju att det är en väldigt lönsam åtgärd på lite längre sikt. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan behandling blir ett krav i hela näringen.

Jan är övertygad om att åtgärder mot rotröta motiveras av både ekonomi och långsiktiga, andra hänsyn. Det finns stora vinster att räkna hem redan från en gallring till nästa och genom att behandla säkrar vi också det framtida värdet på skogen. En frisk råvara, helt enkelt.

– Det är också av det skälet som vi bestämt oss för att vara konsekventa i den här frågan. Allt vi gör skall ju tjäna delägarna, både de nu levande och de kommande. Friskt virke är en allt viktigare konkurrensfaktor för våra ägare och kostnaden för behandling kan jämföras med en markberedning. I slutändan vinner vi alltså både konkurrenskraft, reda pengar och ett gott samvete!

Fakta Häradsallmänningar:
• Den total arealen häradsallmän- ningar i landet omfattar cirka 120.000 ha. Man avverkar årligen mer än 500 000 m³sk skog. Detta gör häradsallmänningarna till en betydande faktor i skogsnäringen. Avverkningen har stor regional betydelse för sågverks- och massaindustrin.
• Överskottet från verksamheten delas ut till delägande fastigheter enligt delägarnas beslut.
Allmänningarna bidrar därmed till välskötta skogar och en levande landbygd. 
Källa: www.haradsallmanningsforbundet.se

Lars Johansson från Halsebo, skogsvårdare och numera före detta plantsäljare,  är en man som i yrket varit med och sett effekterna av den stora ökning av klövvilt som skett i Sverige de senaste 40 åren. Begärliga plantor betas och resulterar ofta i en dyr och onödig omplantering. En lösning på problematiken är att behandla plantorna. När andra använt PW Viltskydd på gran och tall så har Lasse gått emot strömmen och använt en kiselbaserad produkt; Cervaroll. Nyfiket undrade vi varför, och åkte och träffade Lasse i Halsebo utanför Åtvidaberg.  

Vem är Lars Johansson?
Som yngling deltog och vann Lars Johansson SM i viltvård. Intresset för viltvård och predatorjakt var stort och som sjuttonåring köptes en karelsk björnhund. Denna hund blev sedermera känd som grävlingarnas fasa- i alla fall för de grävlingar som hade oturen att födas i Östergötland. Under 10 års tid idkade Lars, hans bror och karelaren, denna form av viltvård och antalet grävlingar som sköts var otaliga. När jakten var över flåddes samtliga grävlingar, torkades och såldes för 8 kr styck till Tyskland där de blev rakborstar! Det eviga farandet efter grävlingar genererade så småningom i ett oerhört stort skogligt kontaktnät samt, icke helt oväntat, i ett smeknamn som lever kvar än idag; Lasse grävling!

Skog, plantor och Cervaroll
Den skogliga karriären började efter den stora stormen 1969 då Lasse börjande på Södra som förman. Han stannade i företaget i 25 år där han huvudsakligen arbetade som plantansvarig. Därefter arbetade han med försäljning och inte minst plantskydd inom Svenska Skogsplantor fram tills pensionen 2009. Totalt har Lasse behandlat mer än 1 miljon plantor med viltskyddsprodukten Cervaroll och det gör honom till en av de största enskilda användarna av produkten.

– Cervaroll har alltid varit ett mycket effektivt skydd mot viltbetning på barr och lövplantor men de stora fördelarna med produkten som jag ser det är att vem som helst kan använda den- det behövs ingen dyr extra utrustning- bara en pensel eller en plasthandske, säger Lasse.

– På tall och gran använder jag en enkel pensel och på lövföryngringar har jag använt en plasthandske, doppat fingrarna i produkten och strykt på toppskottet. Även detta har fungerat bra.

– Under alla år har jag endast haft två reklamationer av produkten, den första gången var det en ensam älgkalv som tydligen inte hade lärt sig att behandlade plantor ska lämnas orörda! Den andra gången ringde markägaren en vecka efter behandlingen och sade att allt var förstört! Tyvärr stämde detta men det var inget klövvilt som varit framme, det såg man tydligt på ett den skarpa snittytan på plantan. Den skyldiga visade sig efter en stund då en stor tjädertupp lyfte från hygget.

Ett par dagar senare och idogt väntande var problemet ur världen och markägaren var en söndagsmiddag rikare. Man kan alltså skydda plantor på minst två sätt!

Rotröta kan förorsaka rejäla inkomstbortfall för den enskilde skogsägaren. Den är en smygande fara som inte syns förrän träden avverkats. Men för Sten Geijer på Brevens Bruk AB är rotrötefrågan också en fråga om ansvar för kommande generationer. Därför gäller här nolltolerans beträffande rotrötan.

Sten Geijer är VD och förvaltare på Brevens Bruk AB. Han förvaltar 13 400 ha skog söder om Hjälmaren. Ägarfamiljen Gripenstedt är inne på femte generationen, så långsiktig strategi är en självklarhet för Sten. Rotrötebekämpning är högt prioriterad.

– Under åren 1983-2001 såg näringen en tydlig ökning av rötfrekvensen i hela riket. I södra halvan av landet kan den ha ökat så mycket som trettio procent under den aktuella perioden.  Det innebär ett större ansvar för mig som förvaltare. Det är mina åtgärder idag som avgör vilken sorts skog som familjen lämnar över till kommande generationer. Därför prioriterar jag behandling mot rotröta i både gallring och slutavverkning, menar Sten Geijer.

Frisk skog är mest lönsamt
Det är bra att göra en analys av befintlig rotröteförekomst på den egna skogsmarken. Rätt insats kan sedan göras beroende på hur rötinfekterade de olika bestånden är. Sten bestämde sig för att behandla mot rotröta i både gallring och slutavverkning då det har visat sig vara mest lönsamt. Forskningen har också visat att ju friskare bestånd och ju bördigare skogmark, desto mer lönsam är behandlingen.

– Om man tänker bort generationsväxlingarna finns det också kortsiktigare skäl att behandla. I värsta fall kan man förlora upp till 30 000 kronor per hektar på att inte bekämpa rötan. Förebyggande behandling är jämförbar med en försäkring. Den kostar mig inte mer än markberedningen och jag vet att jag gjort vad jag kan för att hindra rötan, säger Sten Geijer.

Sten tror att de båda stormarna Gudrun och Per har förflyttat skogsbrukets fokus i södra Sverige från regelrätt skogsbruk till upparbetning av vindfällen och insektsangrepp. I takt med att gallring och slutavverkning av stående skog nu återgår till normalläge gäller det att inte glömma rotrötan.

– Vi skogsägare har också ett nationellt ansvar. Staten vill öka produktionen i skogen. Men vi kan inte öka uttaget i ena ändan och låta rötan härja fritt i den andra. Dessutom håller rötfritt virke på att bli en tydlig konkurrensfaktor, avslutar Sten. Om jag behandlar idag, märks det på avräkningen i morgon, avslutar Sten Geijer.

Jesper Runge är jägmästare och tillika förvaltare av drygt 7000 ha skogsmark på flera skånska gods däribland Häckeberga, Björnstorp och Skabersjö. Gemensamt för dessa gods är att de samtliga har mycket täta stammar av framförallt dovvilt och har så haft i många år. Samtidigt bedrivs ett skötselintensivt skogsbruk med stor andel löv. Hur gör man för att få ut det mesta ur de två tillgångarna, viltet och skogen? Vi intervjuade Jesper och fick svaren!

Dovviltpopulationerna tillhör landets tätaste. Hur ser du på skogsskötsel kontra stora viltstammar, finns där en konflikt?
Mitt uppdrag som skogsförvaltare är att kombinera ett bra skogsbruk med bra viltstammar, dvs hålla relativt höga stammar av klövvilt men ändå inte äventyra  kvaliteten och ekonomin på skogsbruket. Stora betesskador på skogen accepteras alltså inte och detta betyder att föryngringarna måste skyddas på ett eller annat sätt.

Ni går ifrån konventionellt barr och satsar mer och mer på douglas, sitka, lärk, poppel och hybridasp. Flera av dem är betydligt mer viltbegärliga än vanlig gran. Hur löser ni betesproblematiken?Lövet hägnar vi och har i princip alltid gjort. Barret, och då även vanlig gran och sitka, behandlar vi med Cervacol Extra. Det har vi gjort sedan den stora stormen i Skåne 1999 och vi har mycket god erfarenhet av denna behandling, säger Jesper.

Stängsel eller Cervacol Extra? Vilka för- och nackdelar finns med respektive skydd?
Stängsel har fördelen att när det är på plats så är det ett effektivt skydd och det går att skydda stora arealer med mycket plantor. Nackdelarna är att det är relativt dyrt att sätta upp och det måste underhållas och även tas ned när hägnet gjort sitt. Vildsvinen som går rakt igenom stängslet har på senare år blivit ett ökande problem och det påverkar ju givetvis graden av underhåll.

Fördelarna med Cervacol Extra är det är ett smidigt, billigt och mycket effektivt skydd. Nackdelen är att behandlingen måste göras om under några år tills plantorna är ur betningshöjd, det slipper man när man använder hägn. Ett annat problem som vi sett de senaste åren är att viltet, på vissa arealer, ätit alla sidoknoppar som inte varit behandlade vilket i förlängningen kanske kan betyda en minskad tillväxt.

Går det att härbärgera större viltpopulationer om man använder Cervacol Extra vid föryngringen jämfört med att inte skydda plantorna alls, vilket är vanligt längre norrut i Sverige?
Jag kan bara svara utifrån våra erfarenheter som gäller för just våra förhållanden och här hade vi inte kunnat hålla de stammar som vi gör idag om vi inte hade använt oss av stängsel och viltskyddsmedel vid plantering och föryngring. Svaret är alltså ett definitivt ja, behandlade plantor möjliggör större populationer av dov samtidigt som vi bibehåller en låg skadefrekvens på plantorna. Det finns dock en gräns för hur hög viltpopulation det går att ha tillsammans med en bra kvalité på föryngringarna. Med riktigt höga populationer tappar man framförallt möjligheten att jobba med de mest begärliga trädslagen som t.ex. douglasgran. Över en viss populationstäthet känns det dessutom som att skadorna på skogsföryngringarna ökar exponentiellt.

Har du slutligen något råd till den skogsägare som har en bördig mark men har tröttnat på att sätta gran? Vad skulle du råda honom till att plantera? 
Det som vi satsar på förutom gran är bl.a. sitka, douglas och hybridlärk. Anledningen till detta är att de samtliga har en snabb etablering, hög tillväxt och detta resulterar i kortare omloppstider. Kortare omloppsstider minskar ju bla risken för stormskador. Flera olika trädslag är dessutom ett trevligt sätt att sprida riskerna på avslutar Jesper Runge, skogsförvaltare på några av Sveriges viltrikaste gods!