Jesper Runge är jägmästare och tillika förvaltare av drygt 7000 ha skogsmark på flera skånska gods däribland Häckeberga, Björnstorp och Skabersjö. Gemensamt för dessa gods är att de samtliga har mycket täta stammar av framförallt dovvilt och har så haft i många år. Samtidigt bedrivs ett skötselintensivt skogsbruk med stor andel löv. Hur gör man för att få ut det mesta ur de två tillgångarna, viltet och skogen? Vi intervjuade Jesper och fick svaren!
Dovviltpopulationerna tillhör landets tätaste. Hur ser du på skogsskötsel kontra stora viltstammar, finns där en konflikt?
Mitt uppdrag som skogsförvaltare är att kombinera ett bra skogsbruk med bra viltstammar, dvs hålla relativt höga stammar av klövvilt men ändå inte äventyra kvaliteten och ekonomin på skogsbruket. Stora betesskador på skogen accepteras alltså inte och detta betyder att föryngringarna måste skyddas på ett eller annat sätt.
Ni går ifrån konventionellt barr och satsar mer och mer på douglas, sitka, lärk, poppel och hybridasp. Flera av dem är betydligt mer viltbegärliga än vanlig gran. Hur löser ni betesproblematiken?Lövet hägnar vi och har i princip alltid gjort. Barret, och då även vanlig gran och sitka, behandlar vi med Cervacol Extra. Det har vi gjort sedan den stora stormen i Skåne 1999 och vi har mycket god erfarenhet av denna behandling, säger Jesper.
Stängsel eller Cervacol Extra? Vilka för- och nackdelar finns med respektive skydd?
Stängsel har fördelen att när det är på plats så är det ett effektivt skydd och det går att skydda stora arealer med mycket plantor. Nackdelarna är att det är relativt dyrt att sätta upp och det måste underhållas och även tas ned när hägnet gjort sitt. Vildsvinen som går rakt igenom stängslet har på senare år blivit ett ökande problem och det påverkar ju givetvis graden av underhåll.
Fördelarna med Cervacol Extra är det är ett smidigt, billigt och mycket effektivt skydd. Nackdelen är att behandlingen måste göras om under några år tills plantorna är ur betningshöjd, det slipper man när man använder hägn. Ett annat problem som vi sett de senaste åren är att viltet, på vissa arealer, ätit alla sidoknoppar som inte varit behandlade vilket i förlängningen kanske kan betyda en minskad tillväxt.
Går det att härbärgera större viltpopulationer om man använder Cervacol Extra vid föryngringen jämfört med att inte skydda plantorna alls, vilket är vanligt längre norrut i Sverige?
Jag kan bara svara utifrån våra erfarenheter som gäller för just våra förhållanden och här hade vi inte kunnat hålla de stammar som vi gör idag om vi inte hade använt oss av stängsel och viltskyddsmedel vid plantering och föryngring. Svaret är alltså ett definitivt ja, behandlade plantor möjliggör större populationer av dov samtidigt som vi bibehåller en låg skadefrekvens på plantorna. Det finns dock en gräns för hur hög viltpopulation det går att ha tillsammans med en bra kvalité på föryngringarna. Med riktigt höga populationer tappar man framförallt möjligheten att jobba med de mest begärliga trädslagen som t.ex. douglasgran. Över en viss populationstäthet känns det dessutom som att skadorna på skogsföryngringarna ökar exponentiellt.
Har du slutligen något råd till den skogsägare som har en bördig mark men har tröttnat på att sätta gran? Vad skulle du råda honom till att plantera?
Det som vi satsar på förutom gran är bl.a. sitka, douglas och hybridlärk. Anledningen till detta är att de samtliga har en snabb etablering, hög tillväxt och detta resulterar i kortare omloppstider. Kortare omloppsstider minskar ju bla risken för stormskador. Flera olika trädslag är dessutom ett trevligt sätt att sprida riskerna på avslutar Jesper Runge, skogsförvaltare på några av Sveriges viltrikaste gods!