”Viltet är en resurs i skogen. Genom att skydda plantor med viltavskräckningmedel mot uppkomna viltskador är det möjligt att ha större populationer av klövvilt och samtidigt bedriva ett lönsamt skogsbruk.”
Varför betas barrplantor?
Älg, Rådjur, Kron- och Dovvilt har samtliga ökat i numerär de senaste 30-40 åren. En stor anledning är trakthyggesbruket, som har skapat stora mängder tillgängligt foder som kanske framförallt gynnat älgen. Tillsammans har denna ökning av klövviltstammarna gjort att konkurrensen om attraktiv föda ökat och indirekt resulterat i födobrist. Därför äter klövviltet idag t ex gran som normalt är en art som hamnar långt ned på matsedeln.
I södra Sverige planteras det ofta gran där det istället borde planteras tall. Denna ”granifiering” har ökat på foderbristen då tall är en naturlig föda för viltet på vintern. Större viltstammar och mindre andel tallplanteringar leder till högre och högre betestryck på de få plantor som ända sätts.
Även en relativt låg population av klövvilt kan göra stora viltskador på den enskilda planteringen – så en högre avskjutning är inte alltid lösningen. En faktor som skulle minska viltskadorna är att plantera tall där det borde vara tall. På köpet får man som skogsägare ett trädslag som faktiskt trivs och växer bättre än vad granen skulle göra på den aktuella marken.
