Så här fungerar det
Viltskydd eller viltrepellenter är ingen fullständig lösning på betesproblematiken men ett hjälpmedel som tillsammans med andra åtgärder effektivt kan minska skador på plantor och ungskogar. Det finns två typer av viltrepellenter; mekaniska skydd och doftrepellenter. Gemensamt för de båda är att de gör den behandlade plantan mindre attraktiv för djuren.
Tall är inte på första plats på klövviltets ”topplista”, det är ju normalt sälg eller asp. Granen ligger ännu längre ned och äts endast när de högre upp på listan inte finns att tillgå. Det som händer när man behandlar en planta är att man gör den mindre begärlig för viltet, den hamnar alltså några platser nedåt på födopreferenslistan. Om det finns annan tillgänglig attraktiv föda så kommer en behandlad planta att ätas sist, trots att den normalt sätt kanske är mest attraktiv.
Behandlingen fungerar bäst om man kan erbjuda alternativ föda för viltet, t ex foder i kraftledningsgator, lövuppslag mm. Finns ingen alternativ föda fungerar viltskyddet betydligt sämre, även klövvilt måste äta och finns det bara ett alternativ så äts det, behandlat eller ej!
